Efter jag hade avslutat mitt förra blogginlägg så satte jag mig vid TV:n med Molla.
Plötsligt så hoppade Molla ner från soffan och skakade helt konstigt, sköt upp hela ryggen och kunde knappast stå. Detta gjorde hon två gånger om och jag blev riktigt orolig.
Idag kräktes hon två gånger på morgonpromenaden och sen tre gånger till under förmiddagen.
Jag åkte in till veterinären vid halv två och dem tog några röntgen bilder på henne samt gav henne kontrast för att se hur tarmarna fungerade.
Hon blev inlagd och kommer vara det under hela helgen antagligen. Hennes njurvärden var riktigt dåliga och även så blodproverna.
Diagnosen har fastställts till ADDISONS SJUKDOM.
Detta betyder, medecin livet ut & ändå så kan livet sättas på spel, när hon kommer in i en sån här så kallade Addison-kris, det är direkt livshotande.
Ovanpå allt detta har hon fått en pålagring på 7:e ländkotan.
Och detta betyder att det lär inte alls bli lika mycket agility, och om det blir det så ingen träning på A-hindret och hopphinderna ska ligga på small-höjd.
Det som skrämmer mig mest är att om jag inte hade kommit in idag så hade jag antagligen inte haft någon hund imorgon.
Varför händer detta min molla som jag älskar så högt?
-jag skulle dö för dig. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag fick gåshud när jag läste inlägget :S
Livet är fan inte rättvist, hoppas på det bästa nu! <3
finner inga ord :s <3
:( hoppas det blir bra.
Nä livet är fan inte rättvist alls.. Jag har ingen hund längre, han blev fyra år, det är för jävligt. När Ozzy blev så sjuk med samma symptom så hoppades jag att det skulle vara addisons sjukdom, det kan man i alla fall behandla, du får se det så, det är illa, men det kunde varit mycket mycket värre. Jag har inga hundar kvar och tro mig det gör ont. Tänker på dig och hoppas på det bästa! /Emelie Fransson
Skicka en kommentar