Örkelljunga dagarna.

Jaha, vad säger man?

Det var väl inte meningen att det var du&jag då.
Det gör ont, det är bara att erkänna men samtidig är jag riktigt glad att du sa sanningen, hemskt men sant. Tack och lov att det finns vänner som kan banka in vett i huvudet på mig i alla fall :) <3 Och nu får det fan inte bli stelt, önskan om att vi hade fortsatt och blivit riktigt bra vänner kvar står i alla fall :*
Fredagsnatten var, ja, vad ska man säga? Ganska perfekt. Jag ångrar ingenting faktiskt, konstigt nog kanske. Men så är det, det gjorde nog inte du heller.
Känns som om vi gjorde det bästa av allt faktiskt. Man kan ju inte få allting ;)

Annars har dessa dagarna varit helt okej, kanske liiiiite för mycket av det goda men annars nice :)

Imorgon måste filmanalysen redovisas, hoppas det går vägen...

Nu ska jag, Lexan och Ronja ut och sola :D

Puss