Ett stort jävla frågetecken.

Nu rinner tårarna igen.
Tack för att jag ska få ta allt, tack så jävla mycket.

Charlotte var precis här inne och pratade mig,
och det är dags att bestämma sig.
Just nu önskar jag bara att någon kunde hjälpa mig.

När skrattade jag sist och jag verkligen kunde göra det för att jag var glad? Det har jag nog glömt.

På tal om något annat, vi drog upp om Öppet Hus, och direkt sa ju Charlotte att Fanny hade fått allt jobb förra året, men då sa Fanny direkt att jag också hade hjälpt till. Tack och lov för att en kom ihåg att man höllt på att dö efter den helgen... Så tack Fanny :)
Men där sen man ju verkligen hur många som bryr sig om vad man gör och ställer upp för folk.

Nej, nu ska jag inte sitta här och skriva, det lönar sig inte till.

Puss