Älskade Tellus...

Var i Växjö på hundutställning idag.

Fick träffa Tellus för första gången på nästan tre månader.
Det var riktigt jobbigt, först när jag såg honom i buren högg det till i mitt hjärta, bokstavligt talat. Jag gick bara förbi först för visste inte vad jag skulle göra. När jag sen vände och gick tillbaka så gick jag fram till buren där det hängde en BIR-veteran rosett, då förstod jag på riktigt att det var Tellus som satt där inne.
Han blev helt till sig när han såg mig, han blev jätteglad.
Jag tog ut honom ur buren och nu fick jag verkligen se honom igen, hela han.
Han var jätte tillgänlig och lugnade sig ganska snabbt när vi hade hälsat, det var precis som om han kom ihåg att vi bara "har lämnat" honom. För sen ville han inte direkt ta kontakt med mig, älskade Tellus.
Under tiden jag fick vara med Tellus hade jag en klump av gråt i halsen. Det är fan obeskrivligt, tårarna är inte få.

Och jag vet inte varför jag skriver detta här egentligen, men man behöver faktiskt inte läsa om man inte vill.

Fan alltså, det går inte beskriva hur mycket jag saknar denna hund.

jag kommer aldrig glömma dig, klofkulla's magic malachite! <3